Bussen till Ringsted en konsert

Fick en dag en tanke om den danska Fluxusrörelsen, och om verket ”Opus: Busstur till Ringsted" av Thomas Schmit.

Det var en kväll vid 10-tiden som publiken fick meddelandet att nu skulle sista numret av konserten framföras och verket skulle uppföras i en turistbuss. Alla bänkade sig och chauffören körde ut ur Köpenhamn till torget i Ringsted där publiken fick gå av. Chauffören körde tillbaka till Köpenhamn utan passagerare. Publiken var strandsatt.

Reaktionen blev stark bland publiken där de stod mitt i natten på ett mörkt torg. ”Sceneriet liknade det man skulle upplevt om en stad skulle evakueras.”. Det var en del av verket.

Några få gav sig genast iväg för att gå hem, flera mil. Några blev förbannade och ville gå till polisen. En av dem gjorde det, utan framgång.

Det är en viktig del i en Fluxuskonsert att publiken är en del av verket, med dess eftereffekter. Att verket utvecklas långt efter själva "händelsen". Flera dagar och veckor efteråt som ringar på vattnet.

MEN! Tänker plötsligt på en Lundakarneval där det fanns ett tält där man fick betala inträde och det stod skrivet "Välkommen till Paradiset" vid ingången. Väl betalt inträde kom man ut till Paradisgatan, utanför karnevalsområdet. Därefter fick publiken betala inträde igen för att åter igen få möjligheten att komma in på karnevalsområdet. Även här blev publiken strandsatt.

Frågan är: Vilket är spexet, vilket är konstverket? Kan vi se några skillnader i denna jämförelse? I så fall var finns skillnaden?

Källa: Knud Pedersen. Kampen mot borgarmusiken. Kalejodoskop, 1985.

Polisen som mitt i gatan står

En vanlig dag i Grekland – i en storstad – möter man något som är inte är så vanligt för oss nordbor.

Att poliser bär på automatvapen tyder på stora bekymmer i Sverige. I Grekland är det vardagen, ett arv från tiden då Juntan styrde och ställde. Polisbussar med galler för fönstren bredvid poliserna. Det är tecken för stundande kravaller i Sverige, men detta är en del av vardagen i Grekland. Att de bär militärklädsel och grova kängor är tydligen också ett spår från juntatiden. Men den välklädda damen går obekymrat förbi med sina shoppingkassar.

Att ta det här fotot var inte helt utan problem. Polisen upptäckte att jag fotograferade dem. Det är inte lagligt i Grekland, enligt poliskonstapeln som sade till mig. Men min envishet tog överhand och jag fick med mig hem några fotografier på just poliser.

En eftertanke är att Grekland är även med i EU. Att det skall vara så stora skillnader från norr till söder i Europaland.

Första läseboken

Den första bok som jag hade i min hand där det ingick bokstäver var kanske när jag skulle börja skolan. Att jag skulle lära mig att läsa. En läsebok utgiven 1959.

Genomgående var det Li och Lo som dök upp och de sade bl.a. till varandra: ”Vi får måla en sol sa Li. Vi får lära en visa sa Lo. Vi får läsa nu sa Li. Vi får vila nu sa Lo.”. Det finns en bild när de sover, och de sover skavfötter. Mycket oskyldigt och moraliskt.

Men nu till bilden. Det är bokstaven N – en av de alla bokstäver vi skulle lära oss – som vi skulle para ihop med andra bokstäver. Det skulle bildas ord som: ån, nos, nå och sedan de mer avancerade som: en vas, en mås. Därefter blev det överkurs med en följd av ord, en hel mening: Li ser en mås.

I bilden som vi kan studera ser vi Li som stickar och Lo skalar bananer. Negrer dansar, spelar på trummor och ordnar sitt fiskenät.

Vad skulle vi barn lära oss? Rasism och stereotypa könsroller!? Bra kombination.

Att vara boxare och poet och sedan försvinna

Arthur Cravan var en märklig person. Poet, förläggare och boxare. Men det är när han försvann i en segelbåt utanför Mexico City, 1918 som myterna om Cravan växte. Av Blaise Cendrars beskrevs han 1950 som en av de stora inom den moderna poesin trots att ingen monografi finns om honom. Föregångaren inom Dada-rörelsen.

Cravan skröt alltid om att han var nevö till Oscar Wilde. Garielle Buffet-Picabia skrev att hans extremt tunga kropp – 105 kilo – och som var mycket vackert byggd, trots sina ovanliga mått bär på ett olympiskt huvud.

Våren 1914 håller han sitt första av sina berömda konstföredrag, just i Paris. Stora affischer på stadens gator deklamerar att han skall begå självmord inför publik och uppträda naken. Den traditionella vattenkaraffen vid podiet skall bytas ut mot ett innehåll av absinth. Publiken skränar och buar ut honom när Cravan oklanderligt i flanellkostym håller ett oändligt torrt föredrag om Victor Hugo.

1918 öppnar han en boxningsakademi i Mexico City som går i konkurs. Dessförinnan har han boxats mot Jack Johnson i Barcelona och givetvis förlorat.

En kort historia om en märklig person.