Den vetenskapliga konferensen är drömmen för en ung doktorand på ett universitet. Att delta och supa in dofterna av professorernas aura. Dessutom att få resa med uppehälle betalt av professorn.
Det skapas dock en förutsättning att få delta. Professorn ger den unga studenten uppdraget att skapa en poster. Sammanställa forskningsresultatet som professorn har presterat och ge postern ett attraktivt utseende med grafer, bilder och en förklarande text.
Givetvis skall studenten bära på detta åbäke som består av en rullad laminerad affisch i ett rör. Transportera den genom flygplatsens korridorer och sedan checka in röret på flyget efter alla frågor av säkerhetspersonal vad detta rör innehåller.
Situationen blir inte minde komplicerad under resans gång för studenten, för att professorn möter plötsligt internationella kollegor på flygplatsen och en spontan vetenskaplig diskussion uppstår. Eleven skall enligt sedvänja hålla sig fem meter bakom professorn, i maklig takt till gaten.
Väl framme, inte allt för sällan till ett land där palmerna bildar lundar och värmen slår emot en med en behaglig ton. Det tillresande sällskapet består nu av ett flertal professorer och en och annan docent. Lyckan för studenten är att han möter fler av sina gelikar med rör under armen. Äntligen inte ensam som student. Rören skapar trygghet och gemenskapen infinner sig.
Konferensen startar med att röret skall befrias från sitt innehåll. Postern kommer på plats enligt skriftliga instruktioner. Men dessförinnan har det serverats god mat med vin och arrangören har invigt konfererelsen med freudiansk pondus med ett underbart tal i ackompanjemang av en lokal körensemble och en gisten stråkkvartett.
För lärjungen hägrar plötsligt stranden med den vita sanden, palmerna och paraplydrinkarna. Men ack eleven har ju dock sitt utbildningsbidrag med skyldighet att sitta i den mörka konferenslokalen att studera och konsumera alla PowerPoint-presentationerna.
